Om oss
Sankt Franciskus av Assisi katolska församling är en romersk-katolsk församling i Märsta i Stockholm. Församlingen tillhör Stockholms katolska stift.
År 1991 flyttade några dominikanersystrar till Märsta där de tillsammans med andra där boende katoliker byggde upp kapellförsamlingen Sankt Franciskus. Systrarna slog sig ner i en villa. Efter hand började man fira mässa i en av Svenska kyrkan utlånad Märsta kyrka. När systrarna år 2003 lämnade Märsta hade den dåvarande kapellförsamlingen möjlighet att överta det hus som varit deras och fira sina gudstjänster där. Församlingen växte och lokalen blev för liten och den 9 oktober 2005 kunde biskop Anders Arborelius inviga vad som varit pingstförsamlingens gudstjänstlokal och som sedan dess är Märstakatolikernas kyrka. Trettondedag jul, 2009, upprättades S:t Franciskus av Assisi katolska församling. Närmare 300 personer fyllde den före detta pingstkyrkan när msgr Miroslaw Dudek läste upp dekretet för upprättande av S:t Franciskus av Assisi församling, tidigare kapellförsamling under S:ta Eugenia, och dekretet för utnämning av fader Marek Rubaj till församlingens kyrkoherde.
Församlingen bildades 2009 efter att tidigare varit kapellförsamling under Sankta Eugenia katolska församling. Sankt Franciskus av Assisi katolska församling omfattar orterna Sigtuna, Upplands Väsby, Rosersberg och Märsta.
Minnen från katolska mässor i Sigtuna från 1950-talet till regelbundna katolska mässor i Mariakyrkan tog slut – 1970-talet.
Mitt första minne av katolsk verksamhet i Sigtuna är den lilla ekumeniska grupp som brukade samlas hemma hos mig i slutet au femtiotalet för att samtala om den katolska tron. Den leddes av Andreas Rask som då tillfälligt var i Sverige. Till gruppen hörde bl.a. Gunnel Vallquist och Barbro Alving, Gertrud och Tore Zetterholm, Inga Landgré, Ingrid Edholm och jag själv.
I början av sextiotalet började Aileen och hennes barn, jag själv och troligen en gammal katolsk tyskfödd dam, fru Enbom, att delta i de katolska mässor som hölls var eller varannan söndag hemma hos fröken Elsa Calais, teckningslärare vid Hum. läroverket. Dit kom också en ungersk dam, fru Marian, som sedan flera år arbetade på Konstslöjden i Sigtuna och Ingrid Edholm, författare och husmor på Sigtuna Stiftelsens Gästhem. Mässorna var nog i första hand till för katolska elever i de båda internatläroverken i stan. Humanistiska Läroverket var det ena och Sigtunaskolan det andra. De då ganska många katolska eleverna undervisades på den tiden (antagligen före mässorna) av ngn av Uppsalaprästerna. Jag minns att p. Köster SJ hade ett särskilt gehör hos ungdomarna. Gymnasieutbildningen höll ju då en annan nivå och gav därför eleverna möjlighet att uppskatta p. Kösters lärda utläggningar, mildrade av hans mycket speciella humor. En flitig besökare vid dessa mässor var Doktor Gunnar Brandt, gymnasielärare och s.k. husfar vid internatet: med andra ord han hade ett särskilt ansvar för eleverna också under icke skoltid. Han tillhörde Svenska kyrkan där hans far varit präst och var också han en mycket lärd herre med starka ekumeniska intressen.
Andra deltagare var ofta gästande katoliker bl.a. från Sigtunastiftelsen. Värdinnan, Fröken Calais, var själv en intressant person. Hon hade vid mogen ålder bestämt sig för att hälsa på en släkting med samma namn som var abbedissa (eller priorinna) i ett kloster i västra Frankrike. Resultatet blev att Elsa Calais konverterade. Så länge hon arbetade vid skolan och hade kvar sitt lilla hus upplät hon det till dessa söndagsmässor.
Sen var vår lilla församling husvill ett tag, men fick hjälp från S:ta Eugenia församlingen att hyra en f.d. bilskola i en källarlokal i den då nya stadsdelen Brännbo. Den katolska menigheten hade då utökats med tre ungerska familjer som med författaren Harriet Hjorths hjälp kommit till Sigtuna.
Bland dem fanns en duktig möbelsnickare, (Josef) Thöke som gjorde fina bänkar och bord till lokalen. Övrig inredning tror jag Eugeniaförsamlingen stod för med pater Wehner som intresserad ledare. Jag kan se honom för mig när han stod på en stol vid kortväggen och hängde upp ett stort brunt sammetsdraperi som bakgrund till det krucifix vi fått låna. Alla de ungerska familjerna hade tämligen små barn: fem stycken inalles: Aileen hade fyra. Mina var halvvuxna och ointresserade av att bli katoliker, men utan att på något satt ogilla min konversion.
Från Uppsala kom olika präster för att fira mässan med oss: p. Köster. p. Roth och p. Seiler, från Stockholm kom också p. Schelin. Utom de vanliga församlingsmedlemmarna kom ibland också har gästande katoliker från den ekumeniskt verksamma Sigtunastiftelsen: bl.a. minns jag författarparet Eva Berg och Waldemar Hammenhög.
Slutet av 50- och början av 60-talet i denna lilla f.d. bilskola, som fick namnet Johannes Chrysostymos kapell, träffades vi också till ekumeniska möten. De var alltid livligt besökta, inte så mycket av folk från var egen församling men däremot från Svenska kyrkan och Baptistförsamlingen. Stolar brukade vi få låna av snälla grannar. Sammankomsterna som följde ett särskilt schema leddes oftast av någon tillkallad präst från Stockholm, jag minns särskilt p. Paillard och p. Smith från Marie Bebådelseförsamlingen.
Kapellet måste ju städas och den saken skötte Aileen och jag. Aileen som hade bil kom med en avancerad städutrusning som djupt imponerade på mig, jag med cykel och hund som sedan beskedligt låg i ett hörn medan vi städade. Det var roliga eftermiddagar.
Efter ett par år i bilskolekapellet blev Gunnar Weman kyrkoherde i Sigtuna och upplät då genast Mariakyrkan till våra gudstjänster, som nu leddes från Uppsala, i början, tror jag, var fjortonde dag. De präster som kom var p. Fressman, p. Dietz, p. Hollin, f. Kristian Hylak. Under ett par av dessa år bestämde sig S:t Lars församling i Uppsala att hälsa på oss i Sigtuna och fira mässan här. Det brukade komma ett hundratal personer varje gång, som Aileen och jag spisade ut med bullar och kaffe i det generöst utlånade församlingshemmet. Ibland kände vi nog att Uppsalaborna tog gästfriheten lite väl mycket för given.
Gudstjänsterna i Mariakyrkan var från början flitigt besökta, också av intresserade från Sv. kyrkan, men så småningom blev det allt färre som kom och till slut upphörde de regelbundna katolska mässorna i Mariakyrkan. De som sedan förekom var ju ofta mer interna som inte ens Sigtunakatolikerna fick reda på förrän efteråt. Att vi själva blev ledsna över beslutet är inte förvånande men vi fick veta att också många i kyrkans egen församling saknade våra mässor och den ekumeniska innebörden av dem.
Sr Ingrid Ström op
Intervju med Anne-Marie Edéus den 21 juli 2004.
Sr. Ingrid Ström
Märsta församling från 1990
Under åren 1975 – 85 samlade pater Wilhelm Feussner, sr Inger, Mariasyster från Uppsala, och pater Klaus Dietz katoliker till mässor och undervisning i Valstakyrkan. Den 7 december 1990 flyttade vi dominikansystrar till Märsta, till ett hus vid Stockholmsvägen 55. Nu började vi på nytt med regelbundna mässor, de första månaderna i Valsta – kyrkan och hemma hos en familj, med dominikanpater Viecoslaw Lasic. Sedan under många år i Märstakyrkan och i kyrkan i Valsta, och någon gång i Sätunakyrkan. Vi mottogs med stor öppenhet och generositet. Under flera år var pater Josef Höfner vår präst, men också de andra jesuitpatres från Stockholm kom då och då. Någon gång också från Uppsala.
Vi var den nordligaste delen av S:ta Eugenias församling, med kyrka vid Kungsträdgården i Stockholm. Till vår församlingsdel hörde Märsta, Sigtuna, Rosersberg och Upplands Väsby. Vi nådde ut genom affischer, som vi satte upp på allmänna anslagstavlor, och då och då satte vi in en annons i lokaltidningen, men de flesta som kom hade fått veta genom vänner och bekanta. Många av församlingens medlemmar ställde upp, kom med idéer, och var framför allt närvarande och aktiva i mässorna och i undervisningen. Det var och är fortfarande en församling med många barn. Undervisningen och vad vi i övrigt kan göra med barn och ungdomar är en viktig del av vårt liv. Efter några år blev vi kapellförsamling med ett kapellråd. Och i oktober och november 1998 röstade vi fram namnet på vår kapellförsamling: ”Franciskus av Assisi”. Tillsammans med alla andra kyrkor och samfund i Märsta och Sigtuna blev vi en del av Sigtuna – Märsta Kristna Råd (SMKR), som anslöts till SKR (Sveriges Kristna Råd) på riksnivå. Vi lärde känna varandra alltmer, och vi fortsätter våra träffar än i dag.
På hösten 2001 blev f. Magnus Nyman från Uppsala ansvarig för vår församling. Då hade vi börjat alltmer längta efter en egen kyrka, trots det fina mottagande vi fått i Svenska kyrkan och Sätunakyrkan. Vi ville gärna kunna ha tider som passade oss, och också planera in litet mer.
Vi dominikansystrar trivdes i Märsta, men år 2003 flyttade vi från Märsta, på grund av andra uppgifter. Sr Ingrid har dock fortsatt att pendla till Märsta på söndagarna för att spela orgel. Församlingen ville gärna köpa vårt hus, och den 3 september 2003 överlämnades huset officiellt av oss systrar till församlingen. Nu började man i församlingen fundera på hur man skulle kunna få större lokaler: kunde man bygga ut huset? Samtidigt fick pingstkyrkan tvärs över gatan nya lokaler, och en dag ringde pingstpastorn till Magnus Nyman och frågade om vår församling möjligen ville köpa deras kyrka. Ja, vi ville ju gärna ha en egen kyrka. Så församlingen sålde systrarnas hus och köpte med katolska stiftets hjälp, pingstkyrkan. Den 8 maj 2005 gick flytten i bilar och med handkraft tvärs över gatan.
För inredningen av den ”nya” kyrkan hade vi redan en hel del från vår tid med kapellet hos systrarna, och det kompletterades med gåvor från församlingsbor. Vi gladde oss över att ha en egen kyrka. Den 9 oktober 2005 invigdes kyrkan av biskop Anders Arborelius. En stor dag för oss alla! När vi nu hade en riktig kyrka upptäckte fler människor att det fanns en katolsk kyrka i Märsta, och församlingen växte.
I augusti 2007 kom f. Marek Rubaj till oss. Han blev vår förste bofasta präst. F. Magnus gick vidare till Enköping inom Uppsala församling. Den 1 januari 2009 blev vi en självständig församling. Den 6 januari firade biskop Anders en högtidlig mässa hos oss med medlemmar från de andra kyrkorna och samfunden i Märsta – Sigtuna som våra gäster. Det var en stor fest med mycket glädje!
Vår katolska församling lever vidare, och vi bidrar alla till församlingens liv, var och en på sitt sätt. ”Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den.” (1 Kor 12:27)
Sr Ingrid Ström op