DOP

Vill du döpa ditt barn eller vill du kanske själv bli döpt i katolska kyrkan?

Här hittar du en folder med information om hur katolska kyrkan ser på dopet. Du får veta hur man praktiskt går till väga om du är intresserad av att genom dop bli kristen eller om du önskar att döpa ditt barn.

Dopet som sakrament

Dopet är det första sakramentet som grundlägger det kristna livet. Oftast meddelas sakramentet till små barn, men endast om det finns vuxna som vill leda barnet in i dess kristna liv. Dopet förrättas genom att tre gånger gjuta vatten över huvudet med orden ”N, jag döper dig i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.”

Som förklarande symboler smörjs pannan med krisma (blandning av olja och balsam) så som man tidigare smorde kungar och andra betydande personer. En vit dopklänning hänvisar till det rena, nya livet. Dopljuset tänds vid det stora ljuset som man har välsignat i påsknatten som ett tecken på den uppståndne Kristus.

Dopet är det första sakramentet, eftersom det är tecknet på att en människa tar emot Kristus och blir medlem i kyrkan. Ordet dop är besläktat med ”doppa”. När den som ska döpas stiger ned i dopgraven eller sänks ned i dopfunten är detta ett tecken på att man i dopet får del av Kristi död och uppståndelse.

Numera hälls vattnet oftast bara över huvudet på den som döps, men innebörden är densamma. Dopet betecknar också rening – från all synd – liksom det är ett tecken på nytt liv. När ett barn döps lovar föräldrar och faddrar att ta ansvar för att barnet får växa upp i kyrkans tro.

VIGSEL

Här hittar du en folder med de vanligaste frågorna om katolsk vigsel som heter ”Vi ska gifta oss”. Foldern ger information om hur den katolska kyrkan ser på äktenskapet och besvarar många praktiska frågor kring hur man går till väga om man planerar en katolsk vigsel.

Foldern vänder sig både till par som planerar sin vigsel och till dem som av allmänt är intresserade av katolsk äktenskapssyn.

Äktenskapet som sakrament

Äktenskapet är en bestämd form av ett kristet liv. Den skall helgas ömsesidigt och varar så länge den andra parten lever. Äktenskapet är det sakrament genom vilket man och hustru gör Kristus närvarande för varandra. Det är också ett tecken på Kristi kärlek till hela kyrkan.

När två människor gifter sig förmedlar de Guds nåd till varandra. Det är alltså inte prästen som meddelar sakramentet utan makarna själva, prästen finns med som representant för kyrkan. Guds nåd, som paret förmedlar till varandra, hjälper och stöder dem i deras liv tillsammans och försäkrar dem om Guds välsignelse över deras äktenskap.

BEGRAVNING

När en katolik har avlidit, kontakta en begravningsbyrå så snart som möjligt. Katolska kyrkan har inga egna begravningsbyråer. Det är inte alltid så lätt att välja begravningsbyrå så fråga gärna vänner och bekanta om rekommendationer. Tveka inte heller att ringa runt och fråga flera olika begravningsbyråer. Detta både för att jämföra priser och för att hitta personer man får förtroende för.

Berätta för begravningsbyrån att ni önskar en katolsk begravning. Om den avlidne tillhörde och var aktiv i en viss församling är det lämpligt att därefter kontakta den präst man önskar ska förrätta jordfästningen. Om man inte har någon specifik präst i åtanke, kontakta församlingen och be om hjälp att boka tid med en präst.

Begravning av katoliker som inte är registrerade som medlemmar

Om den avlidne var katolik men inte fanns registrerad i någon av de katolska församlingarna kan man ändå få en katolsk begravning. Församlingen har då rätt att begära en ersättning men detta är inte ett krav. Varje präst får göra sin egen bedömning av summans storlek. Ersättningen ska inte tillfalla den enskilde prästen utan ska sättas in på församlingens/missionens konto.

De personer som själva har valt att träda ur katolska kyrkan som medlemmar ska inte begravas katolskt.

Spridning av aska inte tillåten för katoliker

I augusti 2016 publicerade Troskongregationen i Vatikanen instruktionen ”Ad resur-gendum cum Christo”. I den slår Troskongregationen fast att kyrkans sätt att begrava sina döda bekräftar hennes tro på kroppens uppståndelse och syftar till att visa den stora värdigheten i den mänskliga kroppen som en integrerad del av den mänskliga personen.

Av detta skäl kan kyrkan inte tillåta ritualer eller tillvägagångssätt i samband med begravning och kremering, som uttrycker icke-kristna och icke-katolska föreställningar om döden och kroppen. Kongregationen exemplifierar med tanken på döden som personens utplåning, att människokroppen skulle ”förenas med ”Moder jord” eller ”universum” och återgå till ett slags kretslopp eller att döden skulle utgöra en ”befrielse” av själen. Allt sådant går emot vad kyrkan fått uppenbarat av Herren.

Kremering av kroppen är tillåten så länge detta inte bryter mot den avlidnes önskan eller görs för att markera avstånd till tron på kroppens uppståndelse. Kongregationen påpekar dock att askan efter kremeringen måste läggas till vila på en särskilt avsedd ”helig plats” där anhöriga och andra troende kan finna personens kvarlevor för tacksägelse för personens liv, och bön för hans eller hennes själ. Askan måste alltså samlad i dess helhet läggas på en plats märkt med den avlidnes namn för identifikation, dvs i en grav.

Troskongregationen förbjuder spridande av aska på land, i luften eller till sjöss och även förvaring av aska i hemmet eller uppdelning av den på flera platser.

Här hittar du länkar till mer information om dop, vigsel och begravning som finns att läsa på Stiftets hemsida.